maaia

MR-sjuksköterskan sa att läkaren borde ha bilderna på sitt skrivbord nu på måndagen (igår) och att hon antagligen skulle höra av sig så snart som möjligt. Jag har haft ljudet på på jobbet för att kunna ta emot samtalet och inte missa att hon eventuellt ringer. Jag kan informera om att jag inte hört någonting. Då borde det inte vara en hjärntumör heller? Eller vad tror ni? Isf hade nog läkaren ringt direkt. Eller så hade de säkert inte släppt iväg mig från sjukhuset i fredags heller för den delen. Om de såg ett stort svart hål där inne.

 

Annars jobbar jag på i vanlig ordning. Igår kom Kristina tillbaka från sin semester, viket givetvis var kul. Dessutom har Sylvie-Ann jobbat igår och idag. Lika kul det med! Så trevliga kvinnor! Igår var det riktigt mycket på förmiddagen, medan det idag istället var riktig lugnt. Timmarna går snabbare när det är lite att göra. Så idag har vi gäspat ikapp. Jag tog fram lite plugg på slutet där. Kanske var det en ren trötthet som SA satte en mejsel rakt i låret? Hoppas inte hon får stelkramp.. En som jobbat på Hammargrens innan hade råkat säta en liten skruvmejsel i fingret för flera år sedan- fått en bakerier så de fick amputera bort hela fingret. Hjälp! Man har ju råkat sätta en och annan skruvmejsel i händerna bara under denna korta tid jag jobbat där. Och de är ju inte dirket steriliserade om man säger så.

 

Någon väldig viktig information!!!!!!: Idag har jag hållt (började byta batteri tills SA tog över) i en klocka som var värd runt 100 tusen kronor. Ett litet fjuttigt armbandsur. Ett märke i klass med Rolex. Det kändes på klockan att det var en helt annan kvalité än de vardagsklockorna man är van vid.

 

/M