Vilken dag :S
Jag vaknade kl nio och ahde fått ännu ett jädra kedjesms. Denna gång skulle man skicka vidare till 5 pers inom 5 min för att man inte skulle få otur hela år 2009..Jag sket ju då i det, och inte behövde jag vänta till nästa år, inte. Oturen skulle komma ganska snart....
Jag hoppar ur sängen och ska ut på en sväng i skogen innan frulle. Yeey att jag skulle få vänta på den frukosten i ytterligare några timmar.
09.30 är jag iordning och hunden är med. Jag går ut i skogen som vanligt. Jättevackert med all snö! Sen slår tanken mig att vika av vägen (?) och gå lite i terrängen. Jag gick och gick och gick.. trodde nämligen att jag var påväg rakt emot vårt hus.. Men tjii fick jag. Jag följde el-ledningar och småvägar i skogen. Hit och dit. Till slut kommer jag till en liite större grusväg. Några hus flera hunder meter emellan varandra. Men ingen tycks vara hemma. Jag fortsätter min vandring medan jag hör skott och skällande hundar i skogen :S
Jag kommer till slut ut till en slingrig, men asfalterad väg. Efter endel tvivel valde jag att gå vänster. Då kommer jag till något som hette Överum. Gör igenom det och fortsätter vandra. Då kommet jag till en vägkorsning. Det visar sig att vägen mot Djursdala var motsatt håll och 9 km skulle jag få vandra. Bara att vända på klacken och vandra vidare. Helt sjukt vilken dryg väg!! bara backar och kullar, slingerkorkar.. Knappt några hus och alla verkar vara på jobbet.
Nu har jag plockat upp hunden och har henne under armen. Det är något kilo till.. Men men. Till slut kommer jag till ännu en korsning. Här känner jag igen mig! Det är drygt en mil till hem. Jag ahde inget val. Jag gick och gick. Och fyyy faaasen vad mina fötter värkte nu. Smärtot i höfterna dessutom. Men det är betydlig lättare att gå när man vet att man går rätt!!
När det är 5 km kvar hem till mig så knackar jag på i ett hus som sista chans. Till min stora fasa är det tomt!! Nu gjorde det riktigt ont i benen och efter ett tag märker jag att det är lättare att springa än gå. Det gjorde liksom inte lika ont. SÅmed mina sista krafter skpringer/går jag hem sista biten.
När jag kommit in på vår mark hinner jag abra gå en bit, runt en kurva, och där längre bort ser jag mammi och pappi. Vi kramades och några tårar fälldes. Dom hade hört av sig till jaktlaget som jagade runt omkring oss och flera var ute i skogen och letade xD. Hahahaha. ja guuuuud. Det var en upplevelse.
Det var lite omtumlande vill jag lova :P. Bör dessutom nämnas att jag fortfarande har ont i kroppen!
Glad att jag är hemma nu ^^,
det är bara du corn , som kan lyckas med nått sånt här. Jag saknar dig underbar <3