Fortfarande inget svar

MR-sjuksköterskan sa att läkaren borde ha bilderna på sitt skrivbord nu på måndagen (igår) och att hon antagligen skulle höra av sig så snart som möjligt. Jag har haft ljudet på på jobbet för att kunna ta emot samtalet och inte missa att hon eventuellt ringer. Jag kan informera om att jag inte hört någonting. Då borde det inte vara en hjärntumör heller? Eller vad tror ni? Isf hade nog läkaren ringt direkt. Eller så hade de säkert inte släppt iväg mig från sjukhuset i fredags heller för den delen. Om de såg ett stort svart hål där inne.
 
Annars jobbar jag på i vanlig ordning. Igår kom Kristina tillbaka från sin semester, viket givetvis var kul. Dessutom har Sylvie-Ann jobbat igår och idag. Lika kul det med! Så trevliga kvinnor! Igår var det riktigt mycket på förmiddagen, medan det idag istället var riktig lugnt. Timmarna går snabbare när det är lite att göra. Så idag har vi gäspat ikapp. Jag tog fram lite plugg på slutet där. Kanske var det en ren trötthet som SA satte en mejsel rakt i låret? Hoppas inte hon får stelkramp.. En som jobbat på Hammargrens innan hade råkat säta en liten skruvmejsel i fingret för flera år sedan- fått en bakerier så de fick amputera bort hela fingret. Hjälp! Man har ju råkat sätta en och annan skruvmejsel i händerna bara under denna korta tid jag jobbat där. Och de är ju inte dirket steriliserade om man säger så.
 
Någon väldig viktig information!!!!!!: Idag har jag hållt (började byta batteri tills SA tog över) i en klocka som var värd runt 100 tusen kronor. Ett litet fjuttigt armbandsur. Ett märke i klass med Rolex. Det kändes på klockan att det var en helt annan kvalité än de vardagsklockorna man är van vid.
 
/M
 
Såhär fint var det på balkongen när jag kom hem från jobbet igår. Det är väl ganska givet att det är här jag hänger i kvällssolen just nu i skrivande stund?
Vardag | | Kommentera |

Hur min magnetröntgen gick till

Magnetröntgen gick bra. Det var lite läskigt. Först fick jag klä av mig allt utom strumpor och trosor. Seda fick jag ha på mig en sjukhusrock. Man fick absolut inte ha något metallföremål på sig. Sedan frågade hon massor frågor, bland annat om jag någon gång opererat hjärnan eller om jag har en pacemaker inopererad. Det pappret fick jag sedan skriva på.. Jag fick gå in i rummet med magnetkamera-tuben. Där fick jag lägga mig på en brits och sjuksköterskan, som för övrigt var väldigt trevlig och gullig, satte in en kanyl i armen i förebyggande syfte om läkaren ville ha kontrastvätska insprutad i min kropp.
 
Sedan satte hon fast ett galler över mitt ansikte. JA det var lika läskigt som det låter!!! i vänster arm hade jag kanylen och i höger hand höll jag i en alarmklocka som jag skulle trycka på två gånger om det hände någonting. Jag fick även ha hörselkåpor på mig eftersom ljudnivån var så fruktansvärt hög! Sedan skjutsade hon in mig sakta. Jag hade hört att det bullrade och slog, och det gjorde det minst sagt!!!! Jag hade ju hörselkåporna på mig, men trots det lät det jättehögt! Man måste ligga blick stilla. Jag tyckte det var svårt att andas för man vill inte röra på sig så att man får ta om bilderna. När jag var klar och kom ut till mamma och syrran i väntrummet igen så hade det gått precis en timme. Vi hann fika på tant grön innan vi åkte tillbaka till Vimmerby. Jag skulle ju börja jobba kl 13.00. Jag mådde så sjukt illa och var även berörd av allt med den läskiga MRen och nervositet över allt så handen skakade mer än vanligt det dagen.
 
När jag väl kom till jobbet hann jag knappt vara 10 minuter innan Janne sa att jag fick vara ledig om jag ville, eftersom det var så lugnt och eftersom han så att jag mådde lite dåligt. Höll på att börja tjuta innan jag gick hem. Herregud!
 
/M
 
En googlad bild på en magnetkamera.
Vardag | | En kommentar |

Hot Guy

 
 
 
Man vill ju inget anant än äte opp han!
 
 
 
 
 
 
Upp