Otrevlig arbetskamrat

Idag har jag mått sådär alltså.. Har ju varit hängig en period och allt har verkligen gått upp och ner från dag till dag och även från timme till timme. Det är Så varierande. Imorse var jag osäker på om jag skulle gå eller inte, men tillslut så valde jag att försöka. Så jag sa till min kollega när jag kom att jag kände mig sådär men att jag ändå ville försöka. Jag var kvar hela dagen och framåt sista timmarna så kände jag mig mycket piggare. Och det var även först då som jag kom att tänka på att jag verkligen kunde ha uppfattats som otrevlig när jag i själva verket bara mådde dåligt. Därför sa jag till samma kollega precis när jag gick hem att jag ursäktade mig för att jag var så sur och tråkig på förmiddagen. Han sa att det inte vad någon fara och att så är det ibland. Sedan sa han att han hoppades att det inte blev värre tills imorgon, "ja, framför allt för er skull då?" Undrade jag och vi fick oss varsitt gott skratt. Man vill inte lämna arbetsplatsen förrän man rett ut såntdär. Om man inte säger varför man är kort och tråkig så är det givetvis arbetskamrater som undrar varför man är så och om det är dem som gjort något fel eller vice versa. Man vill undvika missförstånd och det är alla personers enskilda ansvar att göra så gott man kan för att man ska trivas med varandra. 

En helt opassande bild på gårdagens goda lunch. Får ta en bild på mitt superblonda hår snart med. Har nämligen ställt upp på Linns gesällprov och då har vi blonderar bort ombren. Kan lova att det är BLONT nu. Med en liiiten ton av gult. Det är den vi jobbar på att eliminera ;)
 


Vardag | |
Upp